pandaaaaa

" En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro "

2012-09-02 03:28 ca hände det ofattbar som fick hela mitt liv till att bli dimmigt och grått.
Jag förlorade min älskade Andreas som jag varit sambo med sen 2009 & min underbara vän Emelie i en fruktansvärd bilolycka.

Från början till slut den 2/9-12!
Dagen började väldigt bra, Emelie och Jag hade en telefonkontakt för hon och hennes pojkvän Robin ville komma upp och hälsa på mig och Andreas i vår nya bostad ett litet mysigt hus i byn Bidalite som vi precis hade flyttat in i.
Både Andreas och jag blev väldigt glada att dom ville komma och hälsa på så vi började planera vad vi skulle ha för kvällsmat och allting, allting va så välplanerat.
Innan Emelie och Robin skulle komma till oss så skulle Andreas och jag köra iväg med Andreas systerbarn och fiska, så vi hämtade Ted, Viktor och Ebba och körde iväg och fiskade.
Barnen hade inte riktigt ro till att fiska men dom tyckte det va hur mysigt som helst att vara iväg med mig och sin morbror.
Vi badade och fiskade och bara busade en massa som alltid när ungarna va hemma och hälsade på hos oss.
När det va dags att bege sig hemåt så ringer Robin och berättar att dom kör om en timme och att han tar med sig öl, jag fick en klump i magen då jag verkligen avskyr att ha Robin under samma tak när han druckit alkohol (robin va emelies pojkvän, även han omkom i bilolyckan) men jag valde att bita ihop.

När vi hade kommit hem så började Andreas, Ted och Viktor att skruva isär gräsklipparen för att dom skulle klippa och trimma gräset som va högt som hö.
Mullemeckarna va igång och jag bara njöt av att se dom mecka och må bra :')

Ebba och jag drack saft inne i huset och Ebba tyckte det va så gott så gott =)

Hoppar över några "kapitel" och fortsätter på eftermiddagen.

Under eftermiddagen kommer Andreas mamma och systrar Sabine och Hanna hem till oss oanmälda, vi blev chockade men väldigt glada så vi bjöd in på kaffe och pratade och Andreas mamma hjälpt emig med kvällsmaten.
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord och det va fantastiskt trevligt!
Rätt som det är dyker Emelie & Robin upp och jag blev så himla glad av att se Emelie hon bringade hela tiden sådan glädje och kärlek runt sig det liksom lyste om henne.
Robin blev jag inte alls lika glad åt att se eftersom att han hade ett flak öl med sig och han skrämmer mig när han dricker för man vet aldrig hur han beter sig..inte skrämmer så att jag är rädd för honom, utan skrämmer för att han har ett sätt att kunna vara mer än en person han skiftar så snabbt och det är det som är skrämmande..tyvärr..

Vi sitter i köket, Andreas, Jag, Andreas mamma, och Andreas systrar och pratar om hyss Andreas och Robin gjort ihopa och jag får en sån olustig känsla som bara sveper igenom kroppen precis som att någonting är väldigt fel eller att något ska bli väldigt fel.
Så jag säger till Andreas mamma och syster att "detta kommer inte sluta bra" tror att jag sa det för att Robin drack på det sättet han gjorde för han svepte sina öl lika snabbt som jag sveper ett glas vatten, men Andreas tog det lugnt han "findrack" sin öl.

Vi åt god middag tillsammans med Johan, Ramona, Barnen, Emelie, Andreas, Robin och Robban om jag inte misstar mig.

Andreas och dom andra åkte iväg i Robbans jänkare innan middagen till Johans syster Linda för att hälsa på en runda så jag och Emelie va hemma själva och fick tillfälle att prata om allt mellan himmel och jord och få vädra våra tankar och funderingar tillsammans ensamma.

Minns så väl min och Emelies konversation!!
Emelie säger: Erika, tycker du inte att ni har flyttat för långt ifrån nu? Jag har ju inte möjlighet att krama om dig på samma sätt när du mår dåligt nu som när ni bodde i fridafors.
Jag säger: Underbara du *kramar henne* säg inte så då blir jag fundersam på om jag gjort rätt eller ej, men Emelie jag är lycklig och jag behöver verkligen detta...komma ifrån alla som bara vill oss illa och komma ifrån dom som själ energi ifrån mig och Andreas.
Emelie säger: Vännen då, du vet att jag alltid bara är ett telefonsamtal bort, ring och skrik på mig eller gråt för mig när allt känn piss.
Jag bara ler, vet inte vad jag skulle säga, Emelie och hennes fantastiska kusin Alexandra har hjälpt mig igenom en helvetes pers i mitt liv utan dom hade jag varit 30m under jorden nu.

I alla fall myser jag och Emelie, vi spelar musik och gottar oss och sen kommer hela gänget hem till huset igen.

Johan, Ramona, Robban och barnen kör hem.

Jag, Andreas, Emelie och Robin är hemma.
Jag springer på toaletten, ett måste efter middagen ju när jag kommer ut där ifrån är det Robins tur och då går självklart toalett dörren isönder i fästena eller rättare sagt skruvarna lossade i fästena.
Andreas som min räddande prins han alltid va ville fixa dörren för han vet hur rädd jag är för att saker knarrar eller låter om nätterna när jag behöver gå på till exempel toaletten eller liknande.
Men vi hade inga skruvar så vi valde att ta oss hem till Johan för att hämta skruvar, Emelie körde dit för att jag hade tagit kvälls medicinen och ville inte köra när jag tagit dom och Andreas och Robin hade ju druckit öl.

När vi kommer till Johan glömdes skruvarna bort helt och hållet för grabbarna ville dricka "flyttöl" tillsammans med Johan och Robban.
Jag sa att dom hade 5 minuter på sig för sen kör vi hem för vi hade mycket att ordna i huset eftersom vi precis hade flyttat och alla grejer stog huller om buller.
Det blev väldigt långa 5 minuter kan jag ju meddela för till svar från Robin fick jag att om vi hade så brottom så kunde vi sticka (Emelie & Jag) för dom kunde minsjäl gå hem med sig.
Till svar från Andreas fick jag men Honey en stund till för jag vill ju dricka flyttöl med Johan och valpögon.

Jag kunde inte motstå Andreas sätt att lägga fram att han ville stanna så vi stannade kvar Emelie och Jag för att slippa tjabb med grabbarna.
Vi anade även trubbel efter Robins bitska svar så vi ville vara på säkra sidan att det inte skulle göras några hyss.

Kvällen gick och till och med jag började dricka och blev lite rund under skorna, en härlig välkommen hem fylla.

Det började tjabbas om oväsentliga grejer Robin kallade Emelie fula saker, påstod dumma grejer om Andreas och sa väldigt hämska grejer den kvällen tillslut blev alla ovänner med alla och allt blev en höna av en fjäder, det va fullt bråk och skrik och tillslut efter ett tag drog Robin kniv...
Spolar fram bandet en bit nu!!

Som sagt alla bråkade med alla och vi skulle bege oss ifrån Johan och Ramonas hus för det är bara inte rätt att det ska vara massa liv det är inte det och allt liv startade för att en viss person inte kan hålla sin käft stängd utan skulle lägga sig i saker han inte hade med att göra, men han va ju mäktigast i världen när han druckit, Robin.

Det ena ledde till det andra och det va kallaballik, vi ska bege oss men eftersom att Robin drog kniv, jag tog den ifrån honom, han blev förbannad på mig för att han inte fick ha sin kniv, han tog stryptag på mig, slängde ner mig på grusuppfarten och jag slog till honom, han skriker till mig " ge mig min jävla kniv annars ska du dö " jag säger NEJ! du får den inte. stick hem. Robin blir förbannad och sliter bilnyckeln ifrån Emelie som har nyckelringen runt fingret, Emelie skriker av smärta.
Robin sätter sig i bilen och backar upp bilen längs med vägen (robin har varken körkort eller liknande och väldigt berusad) han går ut ur bilen och fortsätter skrika om sin kniv, Andreas går upp till bilen och sätter sig och säger till Emelie att kom nu så vi kan köra hem och ber mig att komma så han kunde få komma hem och lägga sig för han kände sig "kräkig".
Jag skriker till Andreas: Åk ni hem så går jag hem istället tänker inte sitta i samma bil som den jävla idioten (Robin) jag älskar dig hjärtat, massor, vi ses där hemma, fixa iordning sängen. *Slänger iväg en slängkyss*
Andreas skriker tillbaka: Älskar dig också jättemassa honey, vi ses där hemma sen jag kanske fixar sängen. *Och slänger tillbaka en slängkyss*
Till Emelie säger jag: Kör hem den efterblivna jävlen så jag slipper se han mer och beter han sig inte när jag kommer hem så åker han fan ta mig ut med huvudet före, i mitt hem är det jag som bestämmer inte han för att han tror att han är tuff med kniv, ynkrygg.
Vi ses hemma sen vännen, så snackar vi över en cigg, KÖR FÖRSIKTIGT!

Jag vänder mig om och går in mot Johan och Ramonas hus, väl vid deras trapp skriker Robin - Erika ge tillbaka min kniv annars ska du döööö, jag svarar tillbaka, - över min döda kropp att du får kniven igen Robin, jag får tillbaka till svar, dööö. Då bara skiter jag i allt och går in i huset och pratar med Johan, Ramona och Robban.

Minns inte så mycket av vad som sas inne i huset men vet bara att kort efter att jag gått in i huset gick jag ut ur huset igen för att börja min vandring hemåt, det va endast 1km hem men när man druckit lite så kan allt kännas så mycket längre.

När jag kommit ungefär 500m ifrån Johan och Ramonas hus så blir jag omkörd av ambulans och brandbil med blåljus, så jag ringer Emelie och jag ringer Robins mobil, men inget svar!
Så jag ringer johan och säger att jag tror robin mördat andreas eller eldat ner huset och jag va bergsäker på att Robin hade dödat Andreas eller eldat ner vårat hus jag va så säker på det.
Men jag hade fel!
När jag kommer 75-100m ifrån vårat hus så ser jag ambulans och brandkåren stå vid grannarna, så tänkte att det kanske varit skorstensbrand eller liknande men olustig känsla fanns ändå kvar att något hade hänt Andreas.
Jag fortsätter gå ett par meter och ser bilen, våran bil, jag trodde det va en motorcykel för den va ju så liten.
Jag kopplar inte riktigt, eller så ville jag inte koppla vad det va jag såg så jag frågade vad som hade hänt och någon man svarade mig att det hade hänt en trafikolycka där det va 3 som omkommit.

- * Usch nu kommer allt som en hemsk våg över mig :(

Jag förstog inte vad killen sa när han sa att dom omkommit så jag frågade lever dom?
Nej alla 3 har omkommit men mer kan jag inte säga för jag vet inget mer (det va någon som passerat där).
Jag bryter ihop och skriker och skriker och säger att DET ÄR MIN MAN, det är min man!
Jag får till svara att det kan jag inte veta för att räddnings personalen kunde inte se vilka dom va och dom va inte identifieringsbara för dom va så trasiga.
Jag bara skiter i allt och börjar gå den lilla sista biten hem kommer ett par meter till när jag ser min Andreas ligga på gräsmattan hemma hos grannen efter att ha slungats ut ur bilen på grund av farten och kraften dom slog imot trädet i.
Då slog allt på mig som en kraft eller ett väldigt hårt slag i huvudet, jag blev illamående kallsvettig och yr och fattade ingenting.
Det enda jag minns att jag sa till den ena räddningspersonalen det va att "Min man, han har inte somnat ännu för han ligger på rygg det ser man för magen sticker upp han har inte somnat ännu för då hade han legat på sidan" - jag vet faktiskt inte varför jag sa så, jag ville bara fram till honom för jag tyckte att han inte hade somnat va ju inte van att se han sova så, men han hade tyvärr somnat in och det förstörde hela mig så jag blev helt sjuk, riktigt sjuk.
Jag hamnade i en bubbla och jag minns knappt vad som hände, tillslut gick jag hem följd av en räddningspersonal, ska gå in i huset när jag kommer på mig själv att nycklarna ligger i bilen, bilen är totalkvaddad och stor som en motorcykel hur fan ska jag komma in till min hund och Emelies hund?!
Jag trodde allt va en mardröm, jag trodde mina mediciner hade spelat mig ett spratt så jag tar en sopkvast, slår isönder rutan in i huset och öppnar upp dörren och går in, - ni kan komma fram nu detta är fan inte roligt. Inget svar...
Då slog det mig att det va nog verklighet, jag kramar om hundarna, går ut i köket tar ett glas mjölk och tar en snus från andreas hemmagjorda snus sen går jag tillbaka till olycksplatsen och får prata med en polis och med ambulanspersonalen.
Det som hade hänt va att när jag gått in i huset så skrek robin på mig det har jag ju redan berättat men han stog utanför bilen och vi va säkra på att Emelie skulle köra eftersom Andreas redan satt sig fram på passagerarsätet och satt igång musik, och Robin stog utanför och skrek och betedde sig.
Men något hände och Robin satte sig bak ratten, Emelie satt i baksätet och varför Emelie satt i baksätet vet vi inte, om det va av tvång eller inte eftersom Emelie va så klok så får vi inte ihop det och hon va dessutom nykter, kan det ha varit av rädsla?
I alla fall så körde Robin, Andreas satt i passagerar sättet och "nickedocka" diggade med huvudet till musiken som vanligt på fyllan (att jag vet att han gjorde det va för det va det sista jag såg av honom när vi sagt hejdå, då va emelie och robin utanför bilen) Och Emelie satt bak, alla dog.

Sen är mitt minne totalt borta, finns inget minne kvar...

Ni får ta att detta jag skriver är hur luddigt som helst, för det gör ont i mig tårarna bara sprutar, och jag är så trasig så himla trasig, men jag behöver ha ut detta för jag är så arg, ledsen, besviken, tom..